Psykoterapeutprogrammet vid CBTI – en utbildning i utveckling
Vi har utbildat psykoterapeuter sedan 1995. Under de senaste decennierna har psykoterapins villkor förändrats i grunden – i vårdens organisering, i samhällets utveckling och i de problem som patienter söker hjälp för. Mot den bakgrunden har vi valt att pausa och omarbeta vårt psykoterapeutprogram. Vårt mål är att utveckla en utbildning som tar sin utgångspunkt i vad människor med psykisk ohälsa behöver få möta i psykoterapi, snarare än i enbart förändrade vårdstrukturer.
Vi utbildar psykoterapeuter i att förstå, bära och utveckla det mänskliga samspelet – i sig själva och i mötet med andra.
Varför en ny utbildning?
I dag bedrivs en stor del av den psykoterapeutiska behandlingen inom ramar som ofta präglas av tidsbegränsade insatser och standardiserade behandlingsmodeller, samtidigt som många patienter uppvisar komplex och ofta samsjuklig problematik. För vissa blir primärvården inte bara första, utan också sista instans, vilket ställer höga krav på terapeutens förmåga att arbeta träffsäkert och meningsfullt inom givna ramar.
Parallellt förändras förutsättningarna för kliniskt arbete genom digitalisering och teknologisk utveckling, där vissa färdigheter i ökande grad kan stödjas av eller automatiseras genom AI. Detta aktualiserar en central fråga för utbildning av psykoterapeuter: vilka kompetenser är avgörande när både vårdstrukturer och kunskapslandskap förändras?
Vår utgångspunkt är att psykoterapeutens specifika kompetens inte enbart kan förstås i termer av metodanvändning, utan i förmågan att uppfatta, reglera och påverka de processer som uppstår i det terapeutiska samspelet, och att kunna göra kliniska bedömningar av vad som i det enskilda mötet är mest hjälpsamt.
Vad är nytt?
Den nya utbildningen utgår från att framtidens psykoterapeut behöver mer än metodkunskap. Det unika mänskliga bidraget i psykoterapi ligger i förmågan att förstå och bära det relationella samspelet i mötet.
För att kunna hjälpa patienter behöver terapeuten samtidigt utveckla en fördjupad förståelse av sig själv – sina egna sårbarheter, reaktionsmönster och sätt att hantera belastning. Utbildningen lägger därför stor vikt vid att stärka terapeutens inre trygghet och personliga förankring.
Denna utveckling sker inte vid sidan av, utan som en integrerad del av utbildningen. Studenterna arbetar med egna reaktionsmönster, sårbarheter och regleringsstrategier samtidigt som de bedriver psykoterapeutiskt arbete under handledning.
I detta arbete förstås studentens och patientens processer parallellt. Handledningen omfattar både det som sker hos patienten och hur detta påverkar terapeuten, med syfte att utveckla förmågan att uppfatta, reglera och påverka det terapeutiska samspelet i realtid.
På så sätt integreras personlig utveckling och klinisk färdighetsträning i ett sammanhängande lärande, med fokus på det som bidrar till faktisk förändring i psykoterapi.
Utbildningens inriktning
Den nya utbildningen bygger på en integrerad modell där teoretisk kunskap, kliniska färdigheter och personlig utveckling utgör ömsesidigt beroende komponenter. Studenterna fördjupar sin förståelse av psykopatologi, psykologiska teorier, evidensbaserade metoder och vetenskaplig metod, samtidigt som de utvecklar sin förmåga att fungera som terapeut i det kliniska mötet.
Utbildningen har särskilt fokus på grundläggande processer i mänskligt samspel, och på hur dessa kan identifieras, förstås och påverkas i kliniskt arbete. Ett centralt mål är att utveckla förmågan att arbeta processnära, differentierat och med kliniskt omdöme, oavsett diagnostisk kategori eller specifik behandlingsmodell.
Klinisk kompetens och perspektiv
Utbildningen syftar till att den examinerade psykoterapeuten ska ha utvecklat kunskap, förståelse och färdighet att arbeta med såväl avgränsade som mer komplexa former av psykisk ohälsa. Detta innefattar förmågan att göra kliniska bedömningar av vilken typ av insats som är mest ändamålsenlig i det enskilda fallet, särskilt i situationer där behandlingsramar är begränsade.
Ett centralt inslag i utbildningen är därför att utveckla ett kliniskt omdöme som inte enbart utgår från diagnostiska kategorier eller standardiserade behandlingsupplägg, utan från en integrerad förståelse av patientens behov, funktionsnivå och livssituation.
Utbildningen vilar på ett transdiagnostiskt perspektiv, där fokus ligger på de underliggande psykologiska processer som bidrar till psykisk ohälsa och förändring. Detta möjliggör ett mer flexibelt och individualiserat arbetssätt, där terapeuten kan anpassa sina interventioner utifrån det som ger störst mervärde för patienten.
Genom denna inriktning utvecklar studenterna förutsättningar att bedriva en vård som utgår från den enskilda människans förutsättningar och sammanhang, i linje med principerna för personcentrerad vård.
Framåt
Arbetet med programmets konkreta upplägg och innehåll pågår. Mer information om struktur, kursmoment och ansökningsförfarande kommer att presenteras framöver.
