Man kan något förenklat säga att KBT ursprungligen fördes in i Sverige från två olika håll. Vid psykologiska institutionen i Uppsala i början på 1970-talet bidrog gruppen runt Sten Rönnberg och Lars-Göran Öst till att introducera och utveckla beteendeterapin och i Umeå, några år senare, bidrog gruppen runt Hjördis och Carlo Perris till att introducera den kognitiva terapin.
När den stora psykiatrireformen startade under 1980-talet var Carlo psykiatriprofessor och även verksam som klinikchef vid universitetssjukhuset i Umeå. Reformen innebar bland annat att man skulle avveckla de stora mentalsjukhusen i Sverige. På kort tid blev en stor grupp patienter med komplex psykiatrisk problematik i behov av effektiv och fungerande öppenvård. Behandlingsalternativen inom den psykiatriska öppenvården var mycket bristfällig vid den tidpunkten. Den psykoterapi som kunde erbjudas var i stort sett endast varianter av psykodynamisk terapi – ofta långa terapier för ett fåtal patienter. Antalet tillgängliga terapeuter var få och utbudet av terapi var därmed kraftigt begränsat.
För patienter med svårare problematik gällde att dessa ofta sågs som terapiresistenta och inte fick någon psykoterapi alls. Mot bakgrund av detta och att Carlo utifrån erfarenheter från sin bakgrund från psykiatrin i Italien särskilt ömmade för patienter med svåra psykiska störningar ville han finna en psykoterapimetod som kunde anpassas även till patienter med svår problematik. Han tänkte också att det var viktigt att flera personalkategorier än hittills skulle kunna utbildas till att kunna ge psykoterapeutisk behandling. De flesta som jobbade inom psykiatrin hade endast en kort kontaktmannautbildning trots att de oftast hade mest kontakt med patienterna.
I samband med en internationell kongress kom Carlo i kontakt med professor Aaron Becks och dennes Institut i Philadelphia. Beck hade nyligen i en omfattande vetenskaplig studie rönt stor framgång med en ny effektiv terapiform som han kallade ”kognitiv terapi”. Carlo kom sedan, tillsammans med en grupp medarbetare, att starta ett samarbete med Beck. Gruppen utbildade sig vid Beck Institute i Philadelphia och kort därefter började man, i samarbete med Beck Institute, att utbilda behandlingspersonal inom psykiatrin i Umeå i kognitiv terapi.
1986 grundades Svenska föreningen för Kognitiv Psykoterapi och Forskning (numera svenska föreningen för kognitiva och beteendeinriktade terapier, SFKBT) av gruppen runt Carlo. 1988, när Carlo gått i pension från sitt arbete vid universitetskliniken i Umeå grundade han tillsammans med Hjördis Svenska Institutet för Kognitiv Psykoterapi med säte i Umeå men med sin huvudsakliga verksamhet i Stockholm.
Sedan starten 1988 har Svenska institutet för kognitiv psykoterapi utbildat ca 350 legitimerade psykoterapeuter i KBT och nästan dubbelt så många har genomgått en grundutbildning (s.k. steg 1) i institutets regi. Idag erbjuds legitimationsgrundande KBT utbildningar vid flertalet av de statliga svenska universiteten men Svenska Institutet för Kognitiv Psykoterapi är fortsatt den största utbildningsanordnaren av legitimationsgrundande KBT i Sverige.
Finns intresse för en mer utförlig historisk återblick över KBT i Sverige kan jag rekommendera att man besöker sfKBT’s hemsida. På hemsidan finns ett dokument att ladda ner som är gemensamt författat av representanter från beteendeterapeutiska föreningen (BTF) och sfKBT.
